Mest populära inlägg

Min favoritdrink: grankotten

onsdag, 06 augusti 2008

Tallkotten - min favoritdrink

Min favoritdrink är en drink som min far gav inspiration till och som min gode vän Eric namngav. Den heter grankotten och är den till dato godaste drink som jag någonsin druckit. Här kommer receptet.

  1. Ta ett glas; ett highballglas är att föredra.
  2. Tillsätt gin efter behag. Med fördel, använd Bombay Sapphire.
  3. Tillsätt ungefär hälften så mycket fläderbärssaft som gin. Mormors hemmagjodra är att föredra; annars köp den dyraste och finaste du kan komma över.
  4. Fyll glaset med is. Jag tillämpar regeln: fullt med is, eller ingen is alls. Det största misstag man kan göra med is är att lägga i några få isbitar. Då blir drinken inte alls kall, utan bara vattnig. Tro mig, fyll hela glaset med is! Drinken blir på så sätt så kall att det bildas is på utsidan, och den blir inte alls vattnig som man lätt kan tro.
  5. Fyll upp med Sprite eller fruktsoda (samma sak).
  6. Rör om med en sked.
  7. Njut!

Är det någon som kan gissa vilken serie jag och Ancie tittar på i bakgrunden förresten? En ledtråd är att den manlige huvudkaraktären ses till höger i bild. Lycka till, och skål!

Upplev en total solförmörkelse under din livstid

tisdag, 05 augusti 2008

En av mina absoluta drömmar är att under min livstid få uppleva en total solförmörkelse under mitt liv här på jorden. Vill du veta hur jag tänkte åstadkomma detta? Läs vidare.

En total solförmörkelse är ovanlig

En solförmörkelse inträffar då månen passerar mellan solen och jorden. På grund av att månen är 400 gånger mindre än solen och att avståndet mellan månen och jorden är 400 gånger mindre än det mellan jorden och solen gör att månen vid en solförmörkelse nästan precis täcker solens strålar.

Total solförmörkelse i Sverige? Glöm det!

Den förra totala solförmörkelsen i Sverige inträffade den 30 juni 1954, och om du vill uppleva den nästkommande så får du gott vänta till år 2126. Om du inte vill vänta tills dess (vilket du förresten inte har möjlighet till såvida vetenskapen inte förlänger människans livslängd inom en mycket snar framtid) så får du tyvärr vara lite kreativ.

Se en total solförmörkelse på Svalbard år 2015

Som tur är så är loppet inte kört; det finns fortfarande hopp om att se en total solförmörkelse under din livstid. En god idé är att åka till Svalbard den 20:e maj 2015; då inträffar nämligen en solförmörkelse som påverkar i princip hela ögruppen. Några andra alternativ är att åka till Indien den 22:a juni 2009 eller till Kina den 15:e januari 2010. Hoppas bara att molnen håller sig borta.

Se en överblick över världens solförmörkelser fram till 2020 på Nasas hemsida.

Lackskydda en Volvo V70

fredag, 01 augusti 2008

Efter att jag och Ancie lackskyddade vår Audi A6 med gott resultat så ville min käre far gärna att jag skulle fixa till hans Volvo V70 utav årsmodel 2007. Sagt och gjort; i helgen så fick den sig en rejäl omgång, och jag lärde mig faktiskt ett par saker på kuppen.

Tvätt och polering

Efter en rigorös tvätt med avfettning och karossvamp så syntes det tydligt att lacken var ganska rejält oxiderad. Faktum är att bilen trots tvätten ändå på något sätt såg smutsig ut.

Vi valde att köra med Menzerna Final Finnish direkt, förutom runt dörrhandtagen där det fanns lite nagelrepor.

Vi bestämde oss för att denna gång polera hela bilen för hand, dels för att den är så pass ny att den inte har några svårare repor, dels för att jag, Ancie och pappa (min syster Frida hjälpte också till lite grann) alla kunde jobba på bilen samtidigt. Vi valde att köra med Menzerna Final Finnish direkt, förutom runt dörrhandtagen där det fanns lite nagelrepor. Där gick det åt lite Menzerna Power Gloss. En sak man ska komma ihåg är att Power Gloss efterlämnar en matt yta, så att bara använda detta medel rekommenderar jag inte.

Lackskyddet - Fireglaze

Lackskyddet är även denna gång Fireglaze, och jag körde precis som förra gången med Biltemas oscillerande polermaskin och halvmjuka skumrondeller. Tillvägagångssättet var samma som på A6:an då jag tyckte att det fungerade bra.

Resultatet

Bild på fronten på min fars Volvo V70 efter lackskydd

Bild på sidan på min fars Volvo V70 efter lackskydd

Roliga klipp från Nöjesmassakern och Tack för kaffet

tisdag, 22 juli 2008

Nöjesmassakern och Tack för kaffet var två humorserier som sändes på 80- och 90-talet i Sverige. Programledarna var Sven Melander, Åke Cato, Gösta Engström och Jon Skolmen och under dessa serier föddes klassiker som Werner och Werner, de fulla danska bagarna Preben och Preben, samt klockrena sketcher såsom Rattmuffen och Steve med Lloyden.

Bered er på att uppleva några riktiga klassiker. Detta är humor som den var förr!

Rattmuffen

Pussel

Anal magnetism

Passkontroll

Torkningsproblem

Steve med Lloyden

Preben och Preben

Recension: Mass Effect

lördag, 19 juli 2008

Mass Effect

Mass Effect släpptes till en början enbart till Xbox 360, och eftersom att jag inte äger någon, eller har tänkt köpa någon för den delen heller, så gjorde annonseringen av Mass Effect till PC att lyckan blev total.

Mass Effect har lovordats av pressen under lång tid, och jag tänkte nu ge mina reflektioner och tankar kring denna rollspelspärla.

Rollspel i Star Trek-stil

Screenshot från Mass Effect
Fps-delen av spelet fungerar riktigt bra

Mass Effekt kan kort sammanfattas som ett fps-rollspel (first person shooter) i Star Trek-miljö. Spelet har även en hel den likheter med Stargate, speciellt Atlantis-serien. Det första som slog mig var att huvudkaraktären heter John Shepherd i båda Mass Effect och Stargate Atlantis. Likheterna stannar dock inte där, men jag vill inte berätta mer än att jag har fnissat åt likheterna mer än en gång.

Screenshot från Mass Effect
Vy där man byter vapen och utrustning

Mycket av spelet har likheter med andra rollspel. Du har ett antal karaktärer som följer dig, alla med olika egenskaper. Du och dina kamrater samlar erfarenhetspoäng och hittar vapen och rustningar på vägen. Tyvärr så måste jag säga att hanteringen av utrustningen är ganska irriterande, då man blir överöst med prylar och har dåliga möjligheter att avgöra om det du nyss plockat upp bör sparas eller kan förpassas till avfallskvarnen. Du har dessutom så många karaktärer med så många vapen att det är omöjligt att hålla ordning på alla uppgraderingar.

Variationen bland karaktärerna i spelet är stor och tillsammans med ett klockrent röstskådespel så finns det inget att klaga på. Det man skulle kunna ha invändningar mot gällande ditt följe är att de verkar ha en förkärlek för att fastna i hissar och bakom diverse kanter, alltför ofta då du ligger riktigt pyrt till och behöver dem som mest.

Du bestämmer

Det kanske inte är många som kommer ihåg dramaserien Du bestämmer som gick på SVT i mitten av 90-talet där tittarna genom telefonröster fick ta ställning till olika moraliska dilemman, och därmed bestämde hur personerna i serien skulle agera.

Du kan kort och gott välja om du ska vara en supertrevlig goody two-shoes-mes eller en riktig skitstövel som skjuter först och frågar sen.

Mass Effect fungerar på ungefär samma sätt; du får hela tiden ta beslut under konversationer som kommer att påverka hela återstoden av spelet. Du kan kort och gott välja om du ska vara en supertrevlig goody two-shoes-mes eller en riktig skitstövel som skjuter först och frågar sen. Faktum är att jag blev förvånad över hur djupt systemet är och vilka stora konsekvenser dina val får. Utan att avslöja för mycket så kan jag säga att dina val kommer vara skillnaden mellan liv och död, och jag har aldrig varit så engagerad i dialogerna i ett spel. Aldrig någonsin.

Grafik och ljud

Screenshot från Mass Effect
Erfarenhetspoäng distribueras som vanligt

Grafiken i Mass Effect är definitivt i världsklass, och det är speciellt i konversationer som de underbart detaljerade karaktärerna kommer till sin rätt. Grafiken är också mycket lättdriven, och med en Q6600-processor tillsammans med ett ATI HD3870 så är det inga problem att spela i upplösningen 1920×1080.

Musiken är i världsklass och varvar mellan glada lite gladare syntmelodier till pompösa spänningshöjare.

De små imperfektioner som Mass Effect har i grafikväg undermineras helt och hållet av den övergripande kvaliteten.

Omdöme

Positivt

Berättelsen med sin härliga twist är en konspirationsteori av oerhörda proportioner. Jag har aldrig varit så sugen på att veta mer och sög i mig all information som jag kunde komma över.

Dialogsystemet är mycket originellt och engagerar dig i berättelsen på ett sätt som de klassiska rollspelen med sina ändlösa dialogrutor aldrig har lyckats med.

Negativt

Jag vill fortsätta spela, och inte sortera bort all värdelös bråte i min alltid överfulla packning.

Betyg 9/10

Spelbarhet:9/10

Hållbarhet:8/10

Grafik:9/10

Ljud:9/10

Mega Man 9 kommer till Wii, PS3 och Xbox 360

måndag, 14 juli 2008

Megaman

Efter att Mega Man flyttades över till Snes så tappade jag intresset lite grann. Det kändes som om att Mega Man inte hörde hemma i ett Supernintendo; det fanns helt enkelt inget som var super med de nya spelen. Till och med den gamla härliga musiken, som hela serien var så känd för, hade förändrats till det sämre.

Nya Mega Man 9 återgår till rötterna

Det verkar som om att det inte bara är jag som känner såhär då Capcom nyligen utannonserade en uppföljare till Mega Man 8, som enligt utsago ska ta spelaren tillbaka till de första spelen i serien.

Spelet ska släppas till Wii, Playstation 3 och Xbox 360 via respektive konsols onlietjänst, och även om inget releasedatum är bekräftat, så florerar rykten kring att det ska släppas under hösten i Japan.

Här följer en video som släpptes på E3-mässan 2008.

Spelklassiker: Journey to Silius

måndag, 14 juli 2008

Journey to Silius

Journey to Silius är ett spring-och-skjut-spel likt Megaman som släpptes till NES 1990. Spelet gavs ut av det underbara företaget Sunsoft som på den tiden differentierade sig med sin otroliga musik.

Det bästa med spelet

Musiken. Kort och gott den absolut största behållningen man har av spelet. Man spelar egentligen igenom spelet för att få njuta av denna klassiska 80-talssynt i sin främsta tappning.

Det sämsta med spelet

Journet to Silius är sjukt svårt. Speciellt den senare delen, och inte minst den sista automatscrollande banan ger mig rabiata skörbjuggsattacker varenda gång. Man måste veta precis när blocken man ska hoppa på kommer fram.

Visste du att

Sista bossen i Journey to Silius. Lite lik Terminator, eller hur?Spelutvecklarna hade till en början en Terminator-licens och tanken var att Journey to Silius skulle bli just ett Terminator-spel. Sunsoft förlorade dock licensen under utvecklingen, men det finns fortfarande spår från Terminator kvar. Tycker ni inte att sista bossen är lite lik Arnold?

I PAL-utgåvan av Journey to Silius så har karaktären en hjälm på huvudet.

Recension: Zack & Wiki: Quest for Barbaros’ Treasure

fredag, 11 juli 2008

Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure

I detta undermåliga Wii-utbud så är det svårt att hitta de spel som faktiskt är värda att lägga pengar på. Zack & Wiki: Quest for Barbaros’ Treasure köpte jag på vinst och förlust, och det är först efteråt som jag inser vilket guldkorn i denna värld av usla på-löpande-band-producerade filmlicensspel det faktiskt är.

Äventyret börjar

Screenshot från Zack & Wiki: Quest for Barbaros' TreasureZack är en pirat med storhetsvansinne; han vill bli världens främste pirat. När han och hans magiska apkompis Wiki hittar en gyllene, talande dödskalle vid namn Barbaros som frestar med att ge dem sitt legendariska skepp om de hittar resten av kroppen, så blir frestelsen givetvis alldeles för stor.

Sagt och gjort, Zack, Wiki och deras piratgäng The Sea Rabbits ger sig genast ut i världen för att hitta Barbaros försvunna kroppsdelar, något som visar sig vara ett mycket angenämt äventyr, i alla fall för dig som spelar.

Zack & Wiki är kort och gott ett pusselspel, men inte vilken tetriskopia som helst. Stilen är mer lik de senare Zeldaspelen, och liknelsen att man i Zack & Wiki hela tiden befinner sig i en Zeldagrotta är inte helt felaktig.

Spelet utspelar sig i ett antal olika världar med olika teman såsom en djungel och ett istempel. I dessa världar finns sedan ett antal banor, eller pussel om man så vill. En sak som skiljer sig från till exempel Zeldaspelen är att man i varje bana kan zooma ut för att överblicka hela banan på en gång. Detta gör att man måste tänka på ett sätt som löser hela pusslet på en gång snarare än att det finns milstolpar där man kan känna sig säker.

Wii-moten används flitigt

Du styr huvudkaraktären Zack genom att peka med Wii-moten på skärmen och trycka på A-knappen. Detta kan i vissa lägen vara lite klurigt om man har bråttom, speciellt om man exempelvis blir jagad av en gigantisk drake som, om hon träffar dig med sina eldklot, tvingar dig att göra om hela banan från början. Det finns möjlighet att försöka igen utan att göra om hela banan, men ju oftare du utnyttjar möjligheten, desto dyrare blir det nästa gång. Dessutom så ger det poängavdrag.

Screenshot från Zack & Wiki: Quest for Barbaros' TreasureDet som Zack & Wiki har fått mest uppmärksamhet för är sättet som man interagerar med objekt på. Du använder Wii-moten i första-person-perspektiv och får då röra kontrollen precis som du skulle i verkligheten. Man får till exempel såga, borra, veva och slå med sin Wii-mote och även om känslan inte är perfekt så fungerar den ändå så pass bra att den inte riskerar att ses som en gimmick.

En av huvudpelarna i pusslandet, ja i hela spelet för den delen, är sättet som du använder din kompis Wiki på. Genom att skaka på din Wii-mote så blir Wiki till en klocka med vilken man kan förvandla diverse levande ting. Exempelvis så blir en orm till en tång, en groda till en bomb och ett vildsvin till en hammare. Dessa föremål kan sedan återigen förvandlas till sin levande motsvarighet, och det tar några banor innan man lär sig tänka hur saker fungerar i Zack och Wikis värd. Jag tänker inte berätta mer om hur spelets pussel ser ut, då jag inte vill förstöra er spelupplevelse.

Du kan lyckas, och misslyckas på många olika sätt

Screenshot från Zack & Wiki: Quest for Barbaros' TreasureNågot som skiljer Zack & Wiki från exempelvis Zeldaspelen är det faktum att man faktiskt kan göra fel, och man upptäcker det ofta först på slutet. Det finns också ibland flera sätt att klara en bana på, och för att få maximalt med poäng så måste du verkligen använda din list. Låt dig inte luras av spelets något basala inledning och barnsliga framtoning. Jag lovar att du kommer gnugga dina geniknölar en hel del innan du klarat spelet.

När spelets huvudhistoria är avklarad så har du egentligen inte klarat av hela spelet. Du blir då utmanad att försöka hitta alla hemligheter, vilket gör att hållbarheten ökar till viss del. Tyvärr så är den största behållningen av spelet just alla pussel och tillfredställelsen av att, efter flera misslyckanden, klara av dem. Efter att ha klarat spelet en gång så måste man nog vänta flera år innan man kan ha samma glädje av det igen.

Designen på hela spelet är mycket tilltalande, och går från att vara gullig och hemtrevlig till ganska otäck från tid till annan. Ljudet är som vanligt kodat i Dolby Pro Logic II och ger med ett 5.1-system en härlig atmosfär. Det enda som finns att klaga på i ljud- och bildväg är att Wiki pratar riktigt fånigt, och att Zack stönar irriterande när han svettas (vilket han gör i de varmare delarna av spelet).

Omdöme

Positivt

Faktum är att banorna är så pass väl uttänkta och geniala att de saknar motstycke. Hela spelkonceptet luktar fräscht som en nyinköpt badboll, och inte alls gammal komposthink under rötmånaden.

Negativt

Att spela spelet en andra gång ger inte alls samma behållning.

Betyg 9/10

Spelbarhet: 9/10

Hållbarhet: 6/10

Grafik: 8/10

Ljud: 8/10

Mina favoriter från Guitar Hero

fredag, 11 juli 2008

Guitar Hero är och kommer att förbli ett av mina absoluta favoritspel alla kategorier. Hållbarheten på spelet är helt enorm och det spelar ingen roll om man är en reumatisk tant med protesarmar eller en kvicktänkt tvspelsvirtuos; alla kan ha glädje av spelet. Det enda man behöver är en förkärlek till musik.

Här tänkte jag lista mina absoluta favoritlåtar. Jag har tagit både låten i sig samt hur pass bra den ter sig i spelet som sådant i beaktande. Jag begränsar mig i detta inlägg till det första Guitar Hero.

5: Stevie Ray Vaughan - Texas Flood

Stevie Ray spelar blues från Texas och han gör det bra. Det är en fruktansvärt skön känsla att spela blues i Guitar Hero. Videon är lite lång och låten kanske inte passar er alla. Gå vidare till nästa låt i sådana fall.

4: Blue Oyster Cult - Godzilla

Godzilla var en nyhet för mig innan jag spelade Guitar Hero. Låten är riktigt svängig och är riktigt kul att spela.

3: Pantera - Cowboys from Hell

Cowboys from Hell, detta spöke som jag säkert spelade mer än 100 gånger innan jag klarade den på högsta svårighetsgraden expert. Man lär sig att tolerera Phil Anselmos vrålsång till den milda grad att man älskar den.

2: Graveyard BBQ - Cheat on the Church

Amerikansk dirtcore som de själva säger. Riktigt ösigt med klockrena gitarrsolon.

1: Ozzy Osbourne - Bark at the Moon

Ozzy och grabbarna bjuder här på den ultimata Guitar Hero-låten. Den är extremt föränderlig och blir därför aldrig tråkig. Den är så svår att du förmodligen aldrig bemästrar den. Detta är inte bara den bästa låten i det första Guitar Hero, den slår nog alla låtar i hela serien hittills.

Mina favoriter med Apoptygma Berzerk

tisdag, 08 juli 2008

Apoptygma Berzerk, eller Apop som de brukar kallas är ett norskt syntpopband som jag kom i kontakt med för ungefär fem år sedan. Jag hörde låten Eclipse och visste redan då att jag var fast. Nu, ett par år senare, lyssnar jag fortfarande på dem lite då och då, och jag tycker faktiskt att de är värdiga konkurrenter med det betydligt mer kända bandet Depeche Mode.

Sångaren Stephan Groth sjunger på ett okomplicerat, tonsäkert och melankoliskt melodiöst sätt. De som gillar kraftiga vibraton och schlagerwhaleande har inget att hämta här.

Jag listar härmed mina absoluta favoriter med Apoptygma Berzerk utan större inbördes ordning, men ändå med tonvikt på de förstnämnda.

Something I Should Know

Den här låten är ganska okänd, men ändå en av de absolut bästa. Stilen är mer åt det klassiska syntpophållet med en lite gladare framtoning.

Fade to Black

Detta är en cover på Metallicas låt med samma namn, och Apop gör faktiskt en version värdig originalet. Jag valde att ta med en liveversion bara för att visa på att de faktiskt kan spela och sjunga på riktigt.

Eclipse

Detta var den första låten som jag hörde med Apop, och den håller än i dag. Den får representera den lite mer dansanta delen av Apops låtar.

In This Together

Den här låten representerar lite grann hur Apop låter idag. De har blivit lite rockigare och lite mer mainstream på sistone, vilker det råder delade åsikter om.