Arkiv: 2008 juli

Roliga klipp från Nöjesmassakern och Tack för kaffet

tisdag, 22 juli 2008

Nöjesmassakern och Tack för kaffet var två humorserier som sändes på 80- och 90-talet i Sverige. Programledarna var Sven Melander, Åke Cato, Gösta Engström och Jon Skolmen och under dessa serier föddes klassiker som Werner och Werner, de fulla danska bagarna Preben och Preben, samt klockrena sketcher såsom Rattmuffen och Steve med Lloyden.

Bered er på att uppleva några riktiga klassiker. Detta är humor som den var förr!

Rattmuffen

Pussel

Anal magnetism

Passkontroll

Torkningsproblem

Steve med Lloyden

Preben och Preben

Recension: Mass Effect

lördag, 19 juli 2008

Mass Effect

Mass Effect släpptes till en början enbart till Xbox 360, och eftersom att jag inte äger någon, eller har tänkt köpa någon för den delen heller, så gjorde annonseringen av Mass Effect till PC att lyckan blev total.

Mass Effect har lovordats av pressen under lång tid, och jag tänkte nu ge mina reflektioner och tankar kring denna rollspelspärla.

Rollspel i Star Trek-stil

Screenshot från Mass Effect
Fps-delen av spelet fungerar riktigt bra

Mass Effekt kan kort sammanfattas som ett fps-rollspel (first person shooter) i Star Trek-miljö. Spelet har även en hel den likheter med Stargate, speciellt Atlantis-serien. Det första som slog mig var att huvudkaraktären heter John Shepherd i båda Mass Effect och Stargate Atlantis. Likheterna stannar dock inte där, men jag vill inte berätta mer än att jag har fnissat åt likheterna mer än en gång.

Screenshot från Mass Effect
Vy där man byter vapen och utrustning

Mycket av spelet har likheter med andra rollspel. Du har ett antal karaktärer som följer dig, alla med olika egenskaper. Du och dina kamrater samlar erfarenhetspoäng och hittar vapen och rustningar på vägen. Tyvärr så måste jag säga att hanteringen av utrustningen är ganska irriterande, då man blir överöst med prylar och har dåliga möjligheter att avgöra om det du nyss plockat upp bör sparas eller kan förpassas till avfallskvarnen. Du har dessutom så många karaktärer med så många vapen att det är omöjligt att hålla ordning på alla uppgraderingar.

Variationen bland karaktärerna i spelet är stor och tillsammans med ett klockrent röstskådespel så finns det inget att klaga på. Det man skulle kunna ha invändningar mot gällande ditt följe är att de verkar ha en förkärlek för att fastna i hissar och bakom diverse kanter, alltför ofta då du ligger riktigt pyrt till och behöver dem som mest.

Du bestämmer

Det kanske inte är många som kommer ihåg dramaserien Du bestämmer som gick på SVT i mitten av 90-talet där tittarna genom telefonröster fick ta ställning till olika moraliska dilemman, och därmed bestämde hur personerna i serien skulle agera.

Du kan kort och gott välja om du ska vara en supertrevlig goody two-shoes-mes eller en riktig skitstövel som skjuter först och frågar sen.

Mass Effect fungerar på ungefär samma sätt; du får hela tiden ta beslut under konversationer som kommer att påverka hela återstoden av spelet. Du kan kort och gott välja om du ska vara en supertrevlig goody two-shoes-mes eller en riktig skitstövel som skjuter först och frågar sen. Faktum är att jag blev förvånad över hur djupt systemet är och vilka stora konsekvenser dina val får. Utan att avslöja för mycket så kan jag säga att dina val kommer vara skillnaden mellan liv och död, och jag har aldrig varit så engagerad i dialogerna i ett spel. Aldrig någonsin.

Grafik och ljud

Screenshot från Mass Effect
Erfarenhetspoäng distribueras som vanligt

Grafiken i Mass Effect är definitivt i världsklass, och det är speciellt i konversationer som de underbart detaljerade karaktärerna kommer till sin rätt. Grafiken är också mycket lättdriven, och med en Q6600-processor tillsammans med ett ATI HD3870 så är det inga problem att spela i upplösningen 1920×1080.

Musiken är i världsklass och varvar mellan glada lite gladare syntmelodier till pompösa spänningshöjare.

De små imperfektioner som Mass Effect har i grafikväg undermineras helt och hållet av den övergripande kvaliteten.

Omdöme

Positivt

Berättelsen med sin härliga twist är en konspirationsteori av oerhörda proportioner. Jag har aldrig varit så sugen på att veta mer och sög i mig all information som jag kunde komma över.

Dialogsystemet är mycket originellt och engagerar dig i berättelsen på ett sätt som de klassiska rollspelen med sina ändlösa dialogrutor aldrig har lyckats med.

Negativt

Jag vill fortsätta spela, och inte sortera bort all värdelös bråte i min alltid överfulla packning.

Betyg 9/10

Spelbarhet:9/10

Hållbarhet:8/10

Grafik:9/10

Ljud:9/10

Mega Man 9 kommer till Wii, PS3 och Xbox 360

måndag, 14 juli 2008

Megaman

Efter att Mega Man flyttades över till Snes så tappade jag intresset lite grann. Det kändes som om att Mega Man inte hörde hemma i ett Supernintendo; det fanns helt enkelt inget som var super med de nya spelen. Till och med den gamla härliga musiken, som hela serien var så känd för, hade förändrats till det sämre.

Nya Mega Man 9 återgår till rötterna

Det verkar som om att det inte bara är jag som känner såhär då Capcom nyligen utannonserade en uppföljare till Mega Man 8, som enligt utsago ska ta spelaren tillbaka till de första spelen i serien.

Spelet ska släppas till Wii, Playstation 3 och Xbox 360 via respektive konsols onlietjänst, och även om inget releasedatum är bekräftat, så florerar rykten kring att det ska släppas under hösten i Japan.

Här följer en video som släpptes på E3-mässan 2008.

Spelklassiker: Journey to Silius

måndag, 14 juli 2008

Journey to Silius

Journey to Silius är ett spring-och-skjut-spel likt Megaman som släpptes till NES 1990. Spelet gavs ut av det underbara företaget Sunsoft som på den tiden differentierade sig med sin otroliga musik.

Det bästa med spelet

Musiken. Kort och gott den absolut största behållningen man har av spelet. Man spelar egentligen igenom spelet för att få njuta av denna klassiska 80-talssynt i sin främsta tappning.

Det sämsta med spelet

Journet to Silius är sjukt svårt. Speciellt den senare delen, och inte minst den sista automatscrollande banan ger mig rabiata skörbjuggsattacker varenda gång. Man måste veta precis när blocken man ska hoppa på kommer fram.

Visste du att

Sista bossen i Journey to Silius. Lite lik Terminator, eller hur?Spelutvecklarna hade till en början en Terminator-licens och tanken var att Journey to Silius skulle bli just ett Terminator-spel. Sunsoft förlorade dock licensen under utvecklingen, men det finns fortfarande spår från Terminator kvar. Tycker ni inte att sista bossen är lite lik Arnold?

I PAL-utgåvan av Journey to Silius så har karaktären en hjälm på huvudet.

Recension: Zack & Wiki: Quest for Barbaros’ Treasure

fredag, 11 juli 2008

Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure

I detta undermåliga Wii-utbud så är det svårt att hitta de spel som faktiskt är värda att lägga pengar på. Zack & Wiki: Quest for Barbaros’ Treasure köpte jag på vinst och förlust, och det är först efteråt som jag inser vilket guldkorn i denna värld av usla på-löpande-band-producerade filmlicensspel det faktiskt är.

Äventyret börjar

Screenshot från Zack & Wiki: Quest for Barbaros' TreasureZack är en pirat med storhetsvansinne; han vill bli världens främste pirat. När han och hans magiska apkompis Wiki hittar en gyllene, talande dödskalle vid namn Barbaros som frestar med att ge dem sitt legendariska skepp om de hittar resten av kroppen, så blir frestelsen givetvis alldeles för stor.

Sagt och gjort, Zack, Wiki och deras piratgäng The Sea Rabbits ger sig genast ut i världen för att hitta Barbaros försvunna kroppsdelar, något som visar sig vara ett mycket angenämt äventyr, i alla fall för dig som spelar.

Zack & Wiki är kort och gott ett pusselspel, men inte vilken tetriskopia som helst. Stilen är mer lik de senare Zeldaspelen, och liknelsen att man i Zack & Wiki hela tiden befinner sig i en Zeldagrotta är inte helt felaktig.

Spelet utspelar sig i ett antal olika världar med olika teman såsom en djungel och ett istempel. I dessa världar finns sedan ett antal banor, eller pussel om man så vill. En sak som skiljer sig från till exempel Zeldaspelen är att man i varje bana kan zooma ut för att överblicka hela banan på en gång. Detta gör att man måste tänka på ett sätt som löser hela pusslet på en gång snarare än att det finns milstolpar där man kan känna sig säker.

Wii-moten används flitigt

Du styr huvudkaraktären Zack genom att peka med Wii-moten på skärmen och trycka på A-knappen. Detta kan i vissa lägen vara lite klurigt om man har bråttom, speciellt om man exempelvis blir jagad av en gigantisk drake som, om hon träffar dig med sina eldklot, tvingar dig att göra om hela banan från början. Det finns möjlighet att försöka igen utan att göra om hela banan, men ju oftare du utnyttjar möjligheten, desto dyrare blir det nästa gång. Dessutom så ger det poängavdrag.

Screenshot från Zack & Wiki: Quest for Barbaros' TreasureDet som Zack & Wiki har fått mest uppmärksamhet för är sättet som man interagerar med objekt på. Du använder Wii-moten i första-person-perspektiv och får då röra kontrollen precis som du skulle i verkligheten. Man får till exempel såga, borra, veva och slå med sin Wii-mote och även om känslan inte är perfekt så fungerar den ändå så pass bra att den inte riskerar att ses som en gimmick.

En av huvudpelarna i pusslandet, ja i hela spelet för den delen, är sättet som du använder din kompis Wiki på. Genom att skaka på din Wii-mote så blir Wiki till en klocka med vilken man kan förvandla diverse levande ting. Exempelvis så blir en orm till en tång, en groda till en bomb och ett vildsvin till en hammare. Dessa föremål kan sedan återigen förvandlas till sin levande motsvarighet, och det tar några banor innan man lär sig tänka hur saker fungerar i Zack och Wikis värd. Jag tänker inte berätta mer om hur spelets pussel ser ut, då jag inte vill förstöra er spelupplevelse.

Du kan lyckas, och misslyckas på många olika sätt

Screenshot från Zack & Wiki: Quest for Barbaros' TreasureNågot som skiljer Zack & Wiki från exempelvis Zeldaspelen är det faktum att man faktiskt kan göra fel, och man upptäcker det ofta först på slutet. Det finns också ibland flera sätt att klara en bana på, och för att få maximalt med poäng så måste du verkligen använda din list. Låt dig inte luras av spelets något basala inledning och barnsliga framtoning. Jag lovar att du kommer gnugga dina geniknölar en hel del innan du klarat spelet.

När spelets huvudhistoria är avklarad så har du egentligen inte klarat av hela spelet. Du blir då utmanad att försöka hitta alla hemligheter, vilket gör att hållbarheten ökar till viss del. Tyvärr så är den största behållningen av spelet just alla pussel och tillfredställelsen av att, efter flera misslyckanden, klara av dem. Efter att ha klarat spelet en gång så måste man nog vänta flera år innan man kan ha samma glädje av det igen.

Designen på hela spelet är mycket tilltalande, och går från att vara gullig och hemtrevlig till ganska otäck från tid till annan. Ljudet är som vanligt kodat i Dolby Pro Logic II och ger med ett 5.1-system en härlig atmosfär. Det enda som finns att klaga på i ljud- och bildväg är att Wiki pratar riktigt fånigt, och att Zack stönar irriterande när han svettas (vilket han gör i de varmare delarna av spelet).

Omdöme

Positivt

Faktum är att banorna är så pass väl uttänkta och geniala att de saknar motstycke. Hela spelkonceptet luktar fräscht som en nyinköpt badboll, och inte alls gammal komposthink under rötmånaden.

Negativt

Att spela spelet en andra gång ger inte alls samma behållning.

Betyg 9/10

Spelbarhet: 9/10

Hållbarhet: 6/10

Grafik: 8/10

Ljud: 8/10

Mina favoriter från Guitar Hero

fredag, 11 juli 2008

Guitar Hero är och kommer att förbli ett av mina absoluta favoritspel alla kategorier. Hållbarheten på spelet är helt enorm och det spelar ingen roll om man är en reumatisk tant med protesarmar eller en kvicktänkt tvspelsvirtuos; alla kan ha glädje av spelet. Det enda man behöver är en förkärlek till musik.

Här tänkte jag lista mina absoluta favoritlåtar. Jag har tagit både låten i sig samt hur pass bra den ter sig i spelet som sådant i beaktande. Jag begränsar mig i detta inlägg till det första Guitar Hero.

5: Stevie Ray Vaughan - Texas Flood

Stevie Ray spelar blues från Texas och han gör det bra. Det är en fruktansvärt skön känsla att spela blues i Guitar Hero. Videon är lite lång och låten kanske inte passar er alla. Gå vidare till nästa låt i sådana fall.

4: Blue Oyster Cult - Godzilla

Godzilla var en nyhet för mig innan jag spelade Guitar Hero. Låten är riktigt svängig och är riktigt kul att spela.

3: Pantera - Cowboys from Hell

Cowboys from Hell, detta spöke som jag säkert spelade mer än 100 gånger innan jag klarade den på högsta svårighetsgraden expert. Man lär sig att tolerera Phil Anselmos vrålsång till den milda grad att man älskar den.

2: Graveyard BBQ - Cheat on the Church

Amerikansk dirtcore som de själva säger. Riktigt ösigt med klockrena gitarrsolon.

1: Ozzy Osbourne - Bark at the Moon

Ozzy och grabbarna bjuder här på den ultimata Guitar Hero-låten. Den är extremt föränderlig och blir därför aldrig tråkig. Den är så svår att du förmodligen aldrig bemästrar den. Detta är inte bara den bästa låten i det första Guitar Hero, den slår nog alla låtar i hela serien hittills.

Mina favoriter med Apoptygma Berzerk

tisdag, 08 juli 2008

Apoptygma Berzerk, eller Apop som de brukar kallas är ett norskt syntpopband som jag kom i kontakt med för ungefär fem år sedan. Jag hörde låten Eclipse och visste redan då att jag var fast. Nu, ett par år senare, lyssnar jag fortfarande på dem lite då och då, och jag tycker faktiskt att de är värdiga konkurrenter med det betydligt mer kända bandet Depeche Mode.

Sångaren Stephan Groth sjunger på ett okomplicerat, tonsäkert och melankoliskt melodiöst sätt. De som gillar kraftiga vibraton och schlagerwhaleande har inget att hämta här.

Jag listar härmed mina absoluta favoriter med Apoptygma Berzerk utan större inbördes ordning, men ändå med tonvikt på de förstnämnda.

Something I Should Know

Den här låten är ganska okänd, men ändå en av de absolut bästa. Stilen är mer åt det klassiska syntpophållet med en lite gladare framtoning.

Fade to Black

Detta är en cover på Metallicas låt med samma namn, och Apop gör faktiskt en version värdig originalet. Jag valde att ta med en liveversion bara för att visa på att de faktiskt kan spela och sjunga på riktigt.

Eclipse

Detta var den första låten som jag hörde med Apop, och den håller än i dag. Den får representera den lite mer dansanta delen av Apops låtar.

In This Together

Den här låten representerar lite grann hur Apop låter idag. De har blivit lite rockigare och lite mer mainstream på sistone, vilker det råder delade åsikter om.

Lackskydda bilen som proffsen gör

måndag, 07 juli 2008

Polermedel och andra bilvårdsprodukter

I helgen så har jag och Ancie polerat och lackskyddat vår A6:a. Ancie passade även på att tvätta klädseln och övrig inredning. Detta är första gången som jag använder bilvårdsprodukter av proffskvalitet, och jag tänkte nu berätta om hur jag gick tillväga.

Förarbete är a och o

Som med allt annat så har ofta förarbetet mycket stor inverkan på slutresultatet, vare sig man tapetserar, målar ett staket eller polerar en bil. Därför så är det mycket viktigt att bilens lack är helt ren innan man går vidare.

För att få bilen så ren som möjligt så bör man först använda en kallavfettning för att få bort tjära, asfalt och annan fet smuts, sedan ett alkaliskt avfettningsmedel för att få bort lättare partikar såsom vägdamm och sot. Dessa sprutas jämnt över lacken utan att den sköljs av emellan.

Efter att dessa medel fått verka några minuter och sedan spolats bort med en högtryckstvätt så har vi en betydligt renare bil. Detta är dock inte riktigt tillräckligt då det säkert finns en hel del svårare fläckar kvar. Dessa tas bort med hjälp av antingen en form av lera eller, som i mitt fall, med ett billigare alternativ (nåja, den kostar 250 spänn): en karossvamp. Denna svamp har en gummiyta  vilken även den mest envetna smuts fastnar i. När man använder denna svamp så måste man hela tiden ha någon form av smörjmedel på lacken. Jag använde mig av Allbright Cherry Foam Schampoo och vatten i en hink för detta ändamål. Det fungerade alldeles utmärkt.

Efter att bilen sköljts och torkats var det nu dags för polerandet.

Poleringenen sker i flera steg

För poleringen så använde jag mig av tre olika medel från Menzerna, nämligen Power Gloss, Intensive Polish och Final Finish. Det förstnämnda används för att ta bort svårare repor, det andra för mindre repor och det sistnämnda för att få lacken riktigt blank. I vanliga fall, på en lack med enbart tvättrepor, så skulle jag ha kört med Intensive Polish först, för att sedan använda Final Finish. I detta fall så var jag dock tvungen att använda mig av det grövre Power Gloss för att få bort de värsta reporna.

Till dessa medel använde jag en roterande polermaskin (i princip en lågvarvig vinkelslip) tillsammans med en rondell i lammull. Jag är faktiskt mycket nöjd med alla dessa medel. Speciellt Power Gloss gjorde att reporna försvann nästan direkt, och efter en omgång Final Finish så är lacken riktigt blank och fin.

Jag ska väl erkänna att polering, trots bra produkter, är mycket tidsödande och svårt. Det är lätt att göra misstag och för att få en helt repfri yta så krävs mycket jobb.

Lackskydd skyddar ytan

Efter att bilen var färdigpolerad så tvättade jag den ren med Final Inspection 340 som är en rengöringssprit speciellt lämpad för att ta bort rester från polermedel. När ytan är torr så ska lackskyddet läggas på i två omgångar. Detta görs med en oscillerande polermaskin, i detta fall med en billigare variant från Biltema. Den fungerar faktiskt riktigt bra för sina 299 kronor, men låter en hel del.

Det lackskydd som jag har valt heter Fireglaze. Det är ett mycket bra lackskydd som tyvärr kostar 1200 kronor per liter. Detta lackskydd applicerade jag med halvmjuka skumrondeller. Det första lagret lades på med en högre hastighet tills medlet i princip försvann. Efter att lacken torkats av så lade jag på ytterligare ett lager, denna gång på en lite lägre hastighet. Meningen är att man nu ska efterlämna en tunn hinna av medel, som efter cirka fem minuter torkas bort. Nu är bilen äntligen färdig! Låt den gärna stå i ett garage över natten så att lackskyddet får härda ordentligt.

Inredningen och andra detaljer

Ancie passade på att tvätta klädsen medan jag jobbade på utsidan. Hon använde sig av Allbrite Rug and Upholstery utspädd med vatten (1:4) och en industridammsugare. Rengöringsmedlet sprutades över allt tyg i bilen, och efter att det hade fått verka en stund, så sögs allt medel bort med dammsugaren samtidigt som rent vatten applicerades med en annan vattenspruta.

För att få däck och andra plastdetaljer att blänka ordentligt så använde jag Allbrite Tire Shine. Detta sprutas antingen på direkt utan att eftertorkas, eller så sprayas det på en trasa som sedan används för putsning.

Resultatet

Bild på fronten på vår Audi A6 efter två dagars polering

Bild på sidan på vår Audi A6 efter två dagars polering

Bild på motorhuven på vår Audi A6 efter två dagars polering

Bild tagen bakifrån på vår Audi A6 efter två dagars polering

Tyvärr så regnade det då jag skulle ta bilderna på resultatet, men det syns ändå tydligt att det blev riktigt bra. Jag är mycket nöjd över att jag köpte bra produkter, och kommer aldrig att använda något annat i fortsättningen. Jag måste erkänna att jag skulle kunnat jobba mer på bilen, men två dagars arbete tyckte jag var nog. Jag har stor respekt för de som jobbar med detta dagligen, då det är ett riktigt slitsamt arbete.

Om ni har några frågor så är ni mycket välkomna att ställa dem. Jag är ingen expert men kanske kan ge er några tips i alla fall. Jag måste också säga att jag så klart inte ansvarar för vad ni gör med era egna bilar.

Köpa hus: nyrenoverat eller ruckel?

fredag, 04 juli 2008

Jag och Ancie har på allvar börjat fundera på att köpa hus, och har på sistone aktivt letat efter potentiella ruckel. Vi har efter ganska kort tid funnit kvintessensen i denna karusell av torpargrunder och eternitplattor, nämligen att man antingen köper något som är bra eller billigt. Jag ska förklara närmre.

Vill man köpa ett nyrenoverat hus?

Vi har funderat och åter funderat och kommit fram till att man antingen bör köpa ett hus som är renoverat precis som du vill har det eller ett hus som inte har sett en spackelspatel sedan tidigt 1900-tal.

Det sämsta köpet man kan göra borde vara att köpa ett hus som är nyrenoverat, fast som inte alls passar din stil. Detta innebär att priset på huset har pressats upp rejält, samtidigt som du ändå måste renovera själv för att du ska bli helt nöjd. Jag och Ancie har kommit fram till att man med lite jobb gör en mycket bra affär genom att köpa ett riktigt ruttet dödsbo, renovera det för någon miljon, för sedan sälja det några år senare.

Orkar man renovera en träskhydda?

En toalett från Alcatraz?Svaret är: jag vet inte. Det beror nog på livssituationen. Jag känner att som nybliven far och bilägare så tror jag inte att det är möjligt att helrenovera ett helt hus med sinnet i behåll. Jag tror nog att det bästa sättet att skaffa sig ett hus på är att försöka hitta ett som inte har några allvarliga fel, men som ser riktigt gammalmodigt ut. Då får man ner priset samtidigt som man inte betalar för en renovering som man ändå behöver göra om.

Förresten, bilden ovan kommer faktiskt från ett av de hus i renoveringskategorin, som vi funderat på att köpa. Sugen?

Vilken är den roligaste japanska YouTube-videon?

torsdag, 03 juli 2008

Jag har de senaste dagarna fått reda på vilken som är världens sämsta låt genom Ancies och Tobias bloggar, och har blivit lite inspirerad. Japaner har länge visat sig ha betydligt högre smärttröskel, tokighetsfaktor och förmodligen mindre sannolikhet att bli stämda än oss västerlänningar. Detta har inte minst framkommit på YouTube, och jag eftersöker nu de mest idiotiska japanska videorna någonsin. För att lätta upp stämningen lite så tänkte jag ge er ett antal inspirationskällor. Varsågoda!

Ski Resort Spa Prank

100 vs. 1

Japanese Toilet Prank

Human Tetris

Japanese Pacman

Wacky Olympics

Nu vill jag se fler sinnessjuka reklamfilmer, pranks och andra tokigheter. The Die is Cast!