Kategori: spel

Mest populära inlägg i denna kategori

Recension: Mass Effect

lördag, 19 juli 2008

Mass Effect

Mass Effect släpptes till en början enbart till Xbox 360, och eftersom att jag inte äger någon, eller har tänkt köpa någon för den delen heller, så gjorde annonseringen av Mass Effect till PC att lyckan blev total.

Mass Effect har lovordats av pressen under lång tid, och jag tänkte nu ge mina reflektioner och tankar kring denna rollspelspärla.

Rollspel i Star Trek-stil

Screenshot från Mass Effect
Fps-delen av spelet fungerar riktigt bra

Mass Effekt kan kort sammanfattas som ett fps-rollspel (first person shooter) i Star Trek-miljö. Spelet har även en hel den likheter med Stargate, speciellt Atlantis-serien. Det första som slog mig var att huvudkaraktären heter John Shepherd i båda Mass Effect och Stargate Atlantis. Likheterna stannar dock inte där, men jag vill inte berätta mer än att jag har fnissat åt likheterna mer än en gång.

Screenshot från Mass Effect
Vy där man byter vapen och utrustning

Mycket av spelet har likheter med andra rollspel. Du har ett antal karaktärer som följer dig, alla med olika egenskaper. Du och dina kamrater samlar erfarenhetspoäng och hittar vapen och rustningar på vägen. Tyvärr så måste jag säga att hanteringen av utrustningen är ganska irriterande, då man blir överöst med prylar och har dåliga möjligheter att avgöra om det du nyss plockat upp bör sparas eller kan förpassas till avfallskvarnen. Du har dessutom så många karaktärer med så många vapen att det är omöjligt att hålla ordning på alla uppgraderingar.

Variationen bland karaktärerna i spelet är stor och tillsammans med ett klockrent röstskådespel så finns det inget att klaga på. Det man skulle kunna ha invändningar mot gällande ditt följe är att de verkar ha en förkärlek för att fastna i hissar och bakom diverse kanter, alltför ofta då du ligger riktigt pyrt till och behöver dem som mest.

Du bestämmer

Det kanske inte är många som kommer ihåg dramaserien Du bestämmer som gick på SVT i mitten av 90-talet där tittarna genom telefonröster fick ta ställning till olika moraliska dilemman, och därmed bestämde hur personerna i serien skulle agera.

Du kan kort och gott välja om du ska vara en supertrevlig goody two-shoes-mes eller en riktig skitstövel som skjuter först och frågar sen.

Mass Effect fungerar på ungefär samma sätt; du får hela tiden ta beslut under konversationer som kommer att påverka hela återstoden av spelet. Du kan kort och gott välja om du ska vara en supertrevlig goody two-shoes-mes eller en riktig skitstövel som skjuter först och frågar sen. Faktum är att jag blev förvånad över hur djupt systemet är och vilka stora konsekvenser dina val får. Utan att avslöja för mycket så kan jag säga att dina val kommer vara skillnaden mellan liv och död, och jag har aldrig varit så engagerad i dialogerna i ett spel. Aldrig någonsin.

Grafik och ljud

Screenshot från Mass Effect
Erfarenhetspoäng distribueras som vanligt

Grafiken i Mass Effect är definitivt i världsklass, och det är speciellt i konversationer som de underbart detaljerade karaktärerna kommer till sin rätt. Grafiken är också mycket lättdriven, och med en Q6600-processor tillsammans med ett ATI HD3870 så är det inga problem att spela i upplösningen 1920×1080.

Musiken är i världsklass och varvar mellan glada lite gladare syntmelodier till pompösa spänningshöjare.

De små imperfektioner som Mass Effect har i grafikväg undermineras helt och hållet av den övergripande kvaliteten.

Omdöme

Positivt

Berättelsen med sin härliga twist är en konspirationsteori av oerhörda proportioner. Jag har aldrig varit så sugen på att veta mer och sög i mig all information som jag kunde komma över.

Dialogsystemet är mycket originellt och engagerar dig i berättelsen på ett sätt som de klassiska rollspelen med sina ändlösa dialogrutor aldrig har lyckats med.

Negativt

Jag vill fortsätta spela, och inte sortera bort all värdelös bråte i min alltid överfulla packning.

Betyg 9/10

Spelbarhet:9/10

Hållbarhet:8/10

Grafik:9/10

Ljud:9/10

Mega Man 9 kommer till Wii, PS3 och Xbox 360

måndag, 14 juli 2008

Megaman

Efter att Mega Man flyttades över till Snes så tappade jag intresset lite grann. Det kändes som om att Mega Man inte hörde hemma i ett Supernintendo; det fanns helt enkelt inget som var super med de nya spelen. Till och med den gamla härliga musiken, som hela serien var så känd för, hade förändrats till det sämre.

Nya Mega Man 9 återgår till rötterna

Det verkar som om att det inte bara är jag som känner såhär då Capcom nyligen utannonserade en uppföljare till Mega Man 8, som enligt utsago ska ta spelaren tillbaka till de första spelen i serien.

Spelet ska släppas till Wii, Playstation 3 och Xbox 360 via respektive konsols onlietjänst, och även om inget releasedatum är bekräftat, så florerar rykten kring att det ska släppas under hösten i Japan.

Här följer en video som släpptes på E3-mässan 2008.

Spelklassiker: Journey to Silius

måndag, 14 juli 2008

Journey to Silius

Journey to Silius är ett spring-och-skjut-spel likt Megaman som släpptes till NES 1990. Spelet gavs ut av det underbara företaget Sunsoft som på den tiden differentierade sig med sin otroliga musik.

Det bästa med spelet

Musiken. Kort och gott den absolut största behållningen man har av spelet. Man spelar egentligen igenom spelet för att få njuta av denna klassiska 80-talssynt i sin främsta tappning.

Det sämsta med spelet

Journet to Silius är sjukt svårt. Speciellt den senare delen, och inte minst den sista automatscrollande banan ger mig rabiata skörbjuggsattacker varenda gång. Man måste veta precis när blocken man ska hoppa på kommer fram.

Visste du att

Sista bossen i Journey to Silius. Lite lik Terminator, eller hur?Spelutvecklarna hade till en början en Terminator-licens och tanken var att Journey to Silius skulle bli just ett Terminator-spel. Sunsoft förlorade dock licensen under utvecklingen, men det finns fortfarande spår från Terminator kvar. Tycker ni inte att sista bossen är lite lik Arnold?

I PAL-utgåvan av Journey to Silius så har karaktären en hjälm på huvudet.

Recension: Zack & Wiki: Quest for Barbaros’ Treasure

fredag, 11 juli 2008

Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure

I detta undermåliga Wii-utbud så är det svårt att hitta de spel som faktiskt är värda att lägga pengar på. Zack & Wiki: Quest for Barbaros’ Treasure köpte jag på vinst och förlust, och det är först efteråt som jag inser vilket guldkorn i denna värld av usla på-löpande-band-producerade filmlicensspel det faktiskt är.

Äventyret börjar

Screenshot från Zack & Wiki: Quest for Barbaros' TreasureZack är en pirat med storhetsvansinne; han vill bli världens främste pirat. När han och hans magiska apkompis Wiki hittar en gyllene, talande dödskalle vid namn Barbaros som frestar med att ge dem sitt legendariska skepp om de hittar resten av kroppen, så blir frestelsen givetvis alldeles för stor.

Sagt och gjort, Zack, Wiki och deras piratgäng The Sea Rabbits ger sig genast ut i världen för att hitta Barbaros försvunna kroppsdelar, något som visar sig vara ett mycket angenämt äventyr, i alla fall för dig som spelar.

Zack & Wiki är kort och gott ett pusselspel, men inte vilken tetriskopia som helst. Stilen är mer lik de senare Zeldaspelen, och liknelsen att man i Zack & Wiki hela tiden befinner sig i en Zeldagrotta är inte helt felaktig.

Spelet utspelar sig i ett antal olika världar med olika teman såsom en djungel och ett istempel. I dessa världar finns sedan ett antal banor, eller pussel om man så vill. En sak som skiljer sig från till exempel Zeldaspelen är att man i varje bana kan zooma ut för att överblicka hela banan på en gång. Detta gör att man måste tänka på ett sätt som löser hela pusslet på en gång snarare än att det finns milstolpar där man kan känna sig säker.

Wii-moten används flitigt

Du styr huvudkaraktären Zack genom att peka med Wii-moten på skärmen och trycka på A-knappen. Detta kan i vissa lägen vara lite klurigt om man har bråttom, speciellt om man exempelvis blir jagad av en gigantisk drake som, om hon träffar dig med sina eldklot, tvingar dig att göra om hela banan från början. Det finns möjlighet att försöka igen utan att göra om hela banan, men ju oftare du utnyttjar möjligheten, desto dyrare blir det nästa gång. Dessutom så ger det poängavdrag.

Screenshot från Zack & Wiki: Quest for Barbaros' TreasureDet som Zack & Wiki har fått mest uppmärksamhet för är sättet som man interagerar med objekt på. Du använder Wii-moten i första-person-perspektiv och får då röra kontrollen precis som du skulle i verkligheten. Man får till exempel såga, borra, veva och slå med sin Wii-mote och även om känslan inte är perfekt så fungerar den ändå så pass bra att den inte riskerar att ses som en gimmick.

En av huvudpelarna i pusslandet, ja i hela spelet för den delen, är sättet som du använder din kompis Wiki på. Genom att skaka på din Wii-mote så blir Wiki till en klocka med vilken man kan förvandla diverse levande ting. Exempelvis så blir en orm till en tång, en groda till en bomb och ett vildsvin till en hammare. Dessa föremål kan sedan återigen förvandlas till sin levande motsvarighet, och det tar några banor innan man lär sig tänka hur saker fungerar i Zack och Wikis värd. Jag tänker inte berätta mer om hur spelets pussel ser ut, då jag inte vill förstöra er spelupplevelse.

Du kan lyckas, och misslyckas på många olika sätt

Screenshot från Zack & Wiki: Quest for Barbaros' TreasureNågot som skiljer Zack & Wiki från exempelvis Zeldaspelen är det faktum att man faktiskt kan göra fel, och man upptäcker det ofta först på slutet. Det finns också ibland flera sätt att klara en bana på, och för att få maximalt med poäng så måste du verkligen använda din list. Låt dig inte luras av spelets något basala inledning och barnsliga framtoning. Jag lovar att du kommer gnugga dina geniknölar en hel del innan du klarat spelet.

När spelets huvudhistoria är avklarad så har du egentligen inte klarat av hela spelet. Du blir då utmanad att försöka hitta alla hemligheter, vilket gör att hållbarheten ökar till viss del. Tyvärr så är den största behållningen av spelet just alla pussel och tillfredställelsen av att, efter flera misslyckanden, klara av dem. Efter att ha klarat spelet en gång så måste man nog vänta flera år innan man kan ha samma glädje av det igen.

Designen på hela spelet är mycket tilltalande, och går från att vara gullig och hemtrevlig till ganska otäck från tid till annan. Ljudet är som vanligt kodat i Dolby Pro Logic II och ger med ett 5.1-system en härlig atmosfär. Det enda som finns att klaga på i ljud- och bildväg är att Wiki pratar riktigt fånigt, och att Zack stönar irriterande när han svettas (vilket han gör i de varmare delarna av spelet).

Omdöme

Positivt

Faktum är att banorna är så pass väl uttänkta och geniala att de saknar motstycke. Hela spelkonceptet luktar fräscht som en nyinköpt badboll, och inte alls gammal komposthink under rötmånaden.

Negativt

Att spela spelet en andra gång ger inte alls samma behållning.

Betyg 9/10

Spelbarhet: 9/10

Hållbarhet: 6/10

Grafik: 8/10

Ljud: 8/10

Mina favoriter från Guitar Hero

fredag, 11 juli 2008

Guitar Hero är och kommer att förbli ett av mina absoluta favoritspel alla kategorier. Hållbarheten på spelet är helt enorm och det spelar ingen roll om man är en reumatisk tant med protesarmar eller en kvicktänkt tvspelsvirtuos; alla kan ha glädje av spelet. Det enda man behöver är en förkärlek till musik.

Här tänkte jag lista mina absoluta favoritlåtar. Jag har tagit både låten i sig samt hur pass bra den ter sig i spelet som sådant i beaktande. Jag begränsar mig i detta inlägg till det första Guitar Hero.

5: Stevie Ray Vaughan - Texas Flood

Stevie Ray spelar blues från Texas och han gör det bra. Det är en fruktansvärt skön känsla att spela blues i Guitar Hero. Videon är lite lång och låten kanske inte passar er alla. Gå vidare till nästa låt i sådana fall.

4: Blue Oyster Cult - Godzilla

Godzilla var en nyhet för mig innan jag spelade Guitar Hero. Låten är riktigt svängig och är riktigt kul att spela.

3: Pantera - Cowboys from Hell

Cowboys from Hell, detta spöke som jag säkert spelade mer än 100 gånger innan jag klarade den på högsta svårighetsgraden expert. Man lär sig att tolerera Phil Anselmos vrålsång till den milda grad att man älskar den.

2: Graveyard BBQ - Cheat on the Church

Amerikansk dirtcore som de själva säger. Riktigt ösigt med klockrena gitarrsolon.

1: Ozzy Osbourne - Bark at the Moon

Ozzy och grabbarna bjuder här på den ultimata Guitar Hero-låten. Den är extremt föränderlig och blir därför aldrig tråkig. Den är så svår att du förmodligen aldrig bemästrar den. Detta är inte bara den bästa låten i det första Guitar Hero, den slår nog alla låtar i hela serien hittills.

Äntligen kommer Diablo III

söndag, 29 juni 2008

Diablo III

Jag och Ancie har i flera år svurit över avsaknaden av en uppföljare till ett av, i våra tycken, världens bästa spel någonsin. Jag talar så klart om en fortsättning på Diablo II. Nu när Diablo III är en verklighet så kan jag säga att det för mig är det absolut mest efterlängtade spelet någonsin. Hård konkurrens finns, men tyvärr så får nog Metal Gear Solid 4 och Final Fantasy 13 stiga åt sidan.

Diablo II var otroligt stämningsfullt

Det som präglade mig mest från Diablo II var den olidliga spänning som byggdes upp. Vem minns inte det ögonblick då man efter mycket möda tog sig in i Tal Rashas grav för att mötas av den gigantiska jättemaggoten Duriel? Vem fick inte kalla kårar under upptrappningen strax innan man tog sig in hos Mephisto? Denna tryckande spänning blandat med adrenalinpumpande hordslakt har aldrig mött sin baneman.

Ingen har lyckats överträffat Diablo II

Även om Titan Quest var den mest ambitiösa Diabloklon jag har testat, så tyckte jag inte att det nådde hela vägen. Jag minns att jag började spela med någon form av superoffensiv barbar, och tröttnade halvvägs in i spelet på grund av att den enda belöningen jag fick i princip bara bestod av att jag slog lite hårdare. Ancie togs sig igenom hela äventyret med en magiker, vilket verkade ge en lite större behållning.

Vad kan förbättras i Diablo-serien?

Nu svär jag kanske lite i kyrkan, men även om Diablo II var helt underbart, så finns det såklart en inte lika välputsad baksida på denna i övrigt felfria medalj.

Det var framförallt två saker som jag vet skulle göra Diablo III till ett bättre spel än föregångaren. För det första så börjar hanteringen av drycker och annan packning med dagens mått mätt bli ganska gammalmodig. Mycket tid fick spenderas på att pussla i sin kista, och min Horadric Cube var konstant smockfull. Dryckeshanteringen krävde alltid en hel den uppmärksamhet för att man inte skulle sitta  med skägget i bensåret om fienderna började hopa sig.

Dagens smidigaste sätt att hantera sin packning på tycker jag återfinns i spelen Baldurs Gate: Dark Alliance och Champins of Norrath samt deras uppföljare. Missförstå mig inte nu, dessa titlar spelar inte alls i samma division som Diablo II, men de har en viss användarvänlighet som jag gärna förespråkar.

Det andra som jag vill se förbättringar på är balanseringen mellan karaktärerna i ett senare skede i spelet. Även om balanseringen ligger ljusår före dito i ovan nämnda spel så vet jag att Blizzard kan bättre.

Om du vill läsa mer om annonseringen av Diablo III så titta in på den officiella hemsidan.

Här följer en gameplay-trailer. Håll tillgogo!

Ancie uppträder på bröllop

söndag, 29 juni 2008

Igår så uppträdde Ancie på ett bröllop i Ringarum (ungefär i Söderköping). Både hon och Isac var jätteduktiga under ceremonin, båda  på sina sätt. Om du vill läsa mer och se lite bilder, titta då in på Ancies blogg istället.

På kvällen så tittade vi på The Jane Austen Book Club, en film som jag nog inte rekommenderar gemene man om man inte tycker det är mysigt att titta och lystna på tanter/kvinnor/tjejer som pratar om böcker skrivna av Jane Austen i början av 1800-talet. Måhända har författaren skrivit verk värdiga att tillhöra den litterära kanon, men filmen hamnar i reabacken direkt.

Provspelade Grand Theft Auto IV

Jag köpte även Grand Theft Auto IV i helgen och passade på att spela någon timme igår kväll. Än så länge så kan man säga att det är ganska likt sina föregångare på många sätt. Jag kan inte ge något omdöme i dagsläget, så jag får återkomma.

För er som inte vet vad Grand Theft Auto IV är, så kan man säga att det är ett spel där man i en stad har frihet att göra i princip vad man vill, och detta bland annat till fots, i bil, motorcykel eller helikopter. Spelet är det fjärde i serien och räknas som ett av de absolut högst betygsatta spelen i världshistorien. Spelet har på gamerankings.com fått ett medelbetyg (baserat på 58 källor) på 97%. Låt mig säga att jag är mycket sugen på att se hur spelet utvecklar sig, och jag återkommer med mina personliga åsikter.