Kategori: recensioner

Mest populära inlägg i denna kategori

Recension: Mass Effect

lördag, 19 juli 2008

Mass Effect

Mass Effect släpptes till en början enbart till Xbox 360, och eftersom att jag inte äger någon, eller har tänkt köpa någon för den delen heller, så gjorde annonseringen av Mass Effect till PC att lyckan blev total.

Mass Effect har lovordats av pressen under lång tid, och jag tänkte nu ge mina reflektioner och tankar kring denna rollspelspärla.

Rollspel i Star Trek-stil

Screenshot från Mass Effect
Fps-delen av spelet fungerar riktigt bra

Mass Effekt kan kort sammanfattas som ett fps-rollspel (first person shooter) i Star Trek-miljö. Spelet har även en hel den likheter med Stargate, speciellt Atlantis-serien. Det första som slog mig var att huvudkaraktären heter John Shepherd i båda Mass Effect och Stargate Atlantis. Likheterna stannar dock inte där, men jag vill inte berätta mer än att jag har fnissat åt likheterna mer än en gång.

Screenshot från Mass Effect
Vy där man byter vapen och utrustning

Mycket av spelet har likheter med andra rollspel. Du har ett antal karaktärer som följer dig, alla med olika egenskaper. Du och dina kamrater samlar erfarenhetspoäng och hittar vapen och rustningar på vägen. Tyvärr så måste jag säga att hanteringen av utrustningen är ganska irriterande, då man blir överöst med prylar och har dåliga möjligheter att avgöra om det du nyss plockat upp bör sparas eller kan förpassas till avfallskvarnen. Du har dessutom så många karaktärer med så många vapen att det är omöjligt att hålla ordning på alla uppgraderingar.

Variationen bland karaktärerna i spelet är stor och tillsammans med ett klockrent röstskådespel så finns det inget att klaga på. Det man skulle kunna ha invändningar mot gällande ditt följe är att de verkar ha en förkärlek för att fastna i hissar och bakom diverse kanter, alltför ofta då du ligger riktigt pyrt till och behöver dem som mest.

Du bestämmer

Det kanske inte är många som kommer ihåg dramaserien Du bestämmer som gick på SVT i mitten av 90-talet där tittarna genom telefonröster fick ta ställning till olika moraliska dilemman, och därmed bestämde hur personerna i serien skulle agera.

Du kan kort och gott välja om du ska vara en supertrevlig goody two-shoes-mes eller en riktig skitstövel som skjuter först och frågar sen.

Mass Effect fungerar på ungefär samma sätt; du får hela tiden ta beslut under konversationer som kommer att påverka hela återstoden av spelet. Du kan kort och gott välja om du ska vara en supertrevlig goody two-shoes-mes eller en riktig skitstövel som skjuter först och frågar sen. Faktum är att jag blev förvånad över hur djupt systemet är och vilka stora konsekvenser dina val får. Utan att avslöja för mycket så kan jag säga att dina val kommer vara skillnaden mellan liv och död, och jag har aldrig varit så engagerad i dialogerna i ett spel. Aldrig någonsin.

Grafik och ljud

Screenshot från Mass Effect
Erfarenhetspoäng distribueras som vanligt

Grafiken i Mass Effect är definitivt i världsklass, och det är speciellt i konversationer som de underbart detaljerade karaktärerna kommer till sin rätt. Grafiken är också mycket lättdriven, och med en Q6600-processor tillsammans med ett ATI HD3870 så är det inga problem att spela i upplösningen 1920×1080.

Musiken är i världsklass och varvar mellan glada lite gladare syntmelodier till pompösa spänningshöjare.

De små imperfektioner som Mass Effect har i grafikväg undermineras helt och hållet av den övergripande kvaliteten.

Omdöme

Positivt

Berättelsen med sin härliga twist är en konspirationsteori av oerhörda proportioner. Jag har aldrig varit så sugen på att veta mer och sög i mig all information som jag kunde komma över.

Dialogsystemet är mycket originellt och engagerar dig i berättelsen på ett sätt som de klassiska rollspelen med sina ändlösa dialogrutor aldrig har lyckats med.

Negativt

Jag vill fortsätta spela, och inte sortera bort all värdelös bråte i min alltid överfulla packning.

Betyg 9/10

Spelbarhet:9/10

Hållbarhet:8/10

Grafik:9/10

Ljud:9/10

Recension: Zack & Wiki: Quest for Barbaros’ Treasure

fredag, 11 juli 2008

Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure

I detta undermåliga Wii-utbud så är det svårt att hitta de spel som faktiskt är värda att lägga pengar på. Zack & Wiki: Quest for Barbaros’ Treasure köpte jag på vinst och förlust, och det är först efteråt som jag inser vilket guldkorn i denna värld av usla på-löpande-band-producerade filmlicensspel det faktiskt är.

Äventyret börjar

Screenshot från Zack & Wiki: Quest for Barbaros' TreasureZack är en pirat med storhetsvansinne; han vill bli världens främste pirat. När han och hans magiska apkompis Wiki hittar en gyllene, talande dödskalle vid namn Barbaros som frestar med att ge dem sitt legendariska skepp om de hittar resten av kroppen, så blir frestelsen givetvis alldeles för stor.

Sagt och gjort, Zack, Wiki och deras piratgäng The Sea Rabbits ger sig genast ut i världen för att hitta Barbaros försvunna kroppsdelar, något som visar sig vara ett mycket angenämt äventyr, i alla fall för dig som spelar.

Zack & Wiki är kort och gott ett pusselspel, men inte vilken tetriskopia som helst. Stilen är mer lik de senare Zeldaspelen, och liknelsen att man i Zack & Wiki hela tiden befinner sig i en Zeldagrotta är inte helt felaktig.

Spelet utspelar sig i ett antal olika världar med olika teman såsom en djungel och ett istempel. I dessa världar finns sedan ett antal banor, eller pussel om man så vill. En sak som skiljer sig från till exempel Zeldaspelen är att man i varje bana kan zooma ut för att överblicka hela banan på en gång. Detta gör att man måste tänka på ett sätt som löser hela pusslet på en gång snarare än att det finns milstolpar där man kan känna sig säker.

Wii-moten används flitigt

Du styr huvudkaraktären Zack genom att peka med Wii-moten på skärmen och trycka på A-knappen. Detta kan i vissa lägen vara lite klurigt om man har bråttom, speciellt om man exempelvis blir jagad av en gigantisk drake som, om hon träffar dig med sina eldklot, tvingar dig att göra om hela banan från början. Det finns möjlighet att försöka igen utan att göra om hela banan, men ju oftare du utnyttjar möjligheten, desto dyrare blir det nästa gång. Dessutom så ger det poängavdrag.

Screenshot från Zack & Wiki: Quest for Barbaros' TreasureDet som Zack & Wiki har fått mest uppmärksamhet för är sättet som man interagerar med objekt på. Du använder Wii-moten i första-person-perspektiv och får då röra kontrollen precis som du skulle i verkligheten. Man får till exempel såga, borra, veva och slå med sin Wii-mote och även om känslan inte är perfekt så fungerar den ändå så pass bra att den inte riskerar att ses som en gimmick.

En av huvudpelarna i pusslandet, ja i hela spelet för den delen, är sättet som du använder din kompis Wiki på. Genom att skaka på din Wii-mote så blir Wiki till en klocka med vilken man kan förvandla diverse levande ting. Exempelvis så blir en orm till en tång, en groda till en bomb och ett vildsvin till en hammare. Dessa föremål kan sedan återigen förvandlas till sin levande motsvarighet, och det tar några banor innan man lär sig tänka hur saker fungerar i Zack och Wikis värd. Jag tänker inte berätta mer om hur spelets pussel ser ut, då jag inte vill förstöra er spelupplevelse.

Du kan lyckas, och misslyckas på många olika sätt

Screenshot från Zack & Wiki: Quest for Barbaros' TreasureNågot som skiljer Zack & Wiki från exempelvis Zeldaspelen är det faktum att man faktiskt kan göra fel, och man upptäcker det ofta först på slutet. Det finns också ibland flera sätt att klara en bana på, och för att få maximalt med poäng så måste du verkligen använda din list. Låt dig inte luras av spelets något basala inledning och barnsliga framtoning. Jag lovar att du kommer gnugga dina geniknölar en hel del innan du klarat spelet.

När spelets huvudhistoria är avklarad så har du egentligen inte klarat av hela spelet. Du blir då utmanad att försöka hitta alla hemligheter, vilket gör att hållbarheten ökar till viss del. Tyvärr så är den största behållningen av spelet just alla pussel och tillfredställelsen av att, efter flera misslyckanden, klara av dem. Efter att ha klarat spelet en gång så måste man nog vänta flera år innan man kan ha samma glädje av det igen.

Designen på hela spelet är mycket tilltalande, och går från att vara gullig och hemtrevlig till ganska otäck från tid till annan. Ljudet är som vanligt kodat i Dolby Pro Logic II och ger med ett 5.1-system en härlig atmosfär. Det enda som finns att klaga på i ljud- och bildväg är att Wiki pratar riktigt fånigt, och att Zack stönar irriterande när han svettas (vilket han gör i de varmare delarna av spelet).

Omdöme

Positivt

Faktum är att banorna är så pass väl uttänkta och geniala att de saknar motstycke. Hela spelkonceptet luktar fräscht som en nyinköpt badboll, och inte alls gammal komposthink under rötmånaden.

Negativt

Att spela spelet en andra gång ger inte alls samma behållning.

Betyg 9/10

Spelbarhet: 9/10

Hållbarhet: 6/10

Grafik: 8/10

Ljud: 8/10